Tre uppfödare, tillsammans 100 uppfödda JcH!
En del personer betyder mer för utvecklingen än andra. Med detta vill jag inte säga att vi inte alla betyder något för utvecklingen. Alla de som gör ett arbete eller insats för våra stövare betydda något och lämnar sina spår.
När jag besökte en hundutställning i Kokkola Finland, början av 1970-talet hörde jag talas om en hund som hette Jaanantuure 10499/68. Hemkommen samtalade jag med Lars H Krook Kalix om denna hund varefter han plockade fram en Ajoloiramies från 1972 där en bild fanns på hunden med kommentaren: ”de se ut att vara mycket kvistrent i årsboken”. Nu var intresse väckt för att ta reda på mer.
Erkki Louko, Isokyrö.
JcH Jaanas ägare Erkki Louko, Isokyrö Finland
Få personer har satt så kraftigt avtryck i stövaraveln som
Erkki. L. gjorde när han parade sin JcH Jaana med
Drevkung JcH Hölynpöly
Att Erkki valde Hölynpöly till sin JcH Jaana var inte en ren tillfällighet. Den
tidens datamaskin A. Tuovinen hade genom undersökningar kommit fram till att
just Hölynpöly nedärvde goda bruksegenskaper och en god exteriör. Erkki
parade två ggr med Hölynpöly och det föddes 11 valpar
och 9 blev JcH och av dessa var dessutom 2 UcH, Jaska och Hektor. Jaska kom att betyda mer i aveln.
Denna tik Jaana som kom att betyda så mycket i finnstövaraveln kom från ett bra släkte med goda bruksegenskaper. Studerar vi Jaanas härstamning finner vi att de närliggande hundarna liksom de längre bak liggande härstammar från de bästa drivande hundarna.
Erkki har hel tiden från 1963 hållit fast vid Jaanas egenskaper och han har aldrig överdrivit exteriör sidan. Erkki fann fort att starkare hundar är kortare i kroppen än vad rasstandarden föreskrev. En stjärna som ledsagat Erkki genom sitt avelsarbete har varit: ”Håll troget fast vid Din uppfattning om en god hund och spring inte efter modeströmmarna!”
Denna ledstjärna har gjort att Erkki.L. hitintills fött upp 25 jch förutom de som presterat ettor på prov men inte nått titeln JcH. Erkki har själv vunnit ”Mästaruppfödartävlingen” en ggr.
Från denna JcH Jaana har följande toppkennlar vuxit fram. Kantajaana, Tohelon, Soitinkorven, Kyryönperän, Muurivuoren, Jarrumiehen, Konikangen. Dessa toppkennlar har flera ggr legat i topp på uppfödartäv-
lingen. I Sverige kan nämnas Blaikens kennel.
Jaana var som hund utmärkt och starkt släktavlad på utmärkt släkt. Trotts denna höga inavelsgrad var Jaana en frisk och stark hund hela sitt liv vilket kan tyda på friska gener. Dessa friska gener fortlever i många hundar härstammande från henne.
Erkki.L. har fortfarande kvar tikar härstammande från Jaana varav en är JcH. När andra satte bort hundar som hade lätt för skallgivning (vilket var vanligt på 60 o 70-talt) behöll Erkki dessa. Han höll och håller troget fast vid de hundar han var och är förtjust i, hundar med ett flytande drevsätt, bra skall och lätt för skallgivning.
Mikko Louko, Vipulankennel
Mikko Louko, bror till
Erkki Louko, Uppfödare till
Mikko.L har vunnit Uppfödartävlingen 6 ggr och Spec.uppfödartävlingen 8 ggr. I spec.uppfödartävlingen tar man hänsyn till totala antalet valpar.
Mikko. L. var till häften ägare till JcH Jaanantuure vilken var efter kombinationen Hölynpöly-Jaana. Från den kullen ägde han dessutom själv JoUcH Jaska.
1978 parade Pentti Seppälä (Konikangen kennels ägare) sin tik JcH Tiilu med JoUcH Jaska. Tiilu var ju fallen efter Mikkos andra hanhund Jaananture så Tiilu parades med sin farbror. Detta var en sällsynt lyckad kombination. 5 valpar registrerades, tre st blev Ch varav en UcH. Hans namn var Matti. Med denne Matti föddes på Fyrstigens kennel (J-E Lindvall) i Sverige en lyckad kull.
Mikkos uppfödning av Finsk stövare började med tiken Tuuli
från kombinationen Jaska-Tiilu. Tuulis ägare var fån
början Matti Envall, ägare till Soitinkorven kennel,
men han överlät henne till vännen Mikko. L. Tuulis mor var den berömda JcH Tiilu vars ägare var Pentti
Seppälä. Denne P. Seppälä, nu avliden, var en utmärkt uppfödare av goda
bruksdjur. (Jag måste få berätta följande. Han sökte en hanhund till JcH Tiilu (drev etta på prov på
99p vid 1,5 års ålder) Han var intresserad av en hanhund som hette JcH Vili. Vilis
far var JcH Rami, Tiilus
bror. Pentti ville höra Vili innan han parade Tiilu med honom. Vilis ägare
ringde när han tyckte att förhållandena var goda för ett bra drev, det var
När Vipulan Jalamari vann den prestige fyllda tävlingen ”Drevkung” 1996 vilket är den största framgången för Mikko på jaktprov, fanns en annan hund hemma i Isokyrö som hette JcH Vipulan Valtsu, vilken Mikko själv bedömde som den bättre av de två. Vipulan Valtsu var efter Pentti Seppäläs hanhund JcH Konikangen Hapatus och moder till Valtsu var Vipulan Helena. Helenas drev var mycket flytande och passionerat. Ett drevsätt som gjorde att jag kände igen fadern Soitinkorven Pekku från den berömda kombinationen JoUcH Joko-JcH Kreeta. När Mikko.L. parar sina tikar sker det inte av någon slump. Nu sistlidna vår 2006 hade han en kull efter JcH Kanuunan Hitsi. Denna Hitsi hade han undersökt och forskat på i två år!
Det finns mycket mer jag kunde skriva om Mikko och hans hundar. Och bakom varje framgångsrik man finns ju en stark kvinna. Så är det också med Mikko. En gång när jag besökte honom i början av 80-talet var hans fru inte hemma. Vi åkte ut och sökte henne i skogen för hon var ut och tränade två ungtikar JoUcH Karoliina och jag tror det var Kerttu.
”Anne” Mikkos fru. Idog hundtränare.
Matti Envall.
Matti Envall och ungtiken 1,5 år Pökönpalon Pökkö lovande tik som när jag besökte honom nu under hösten drev en liten årshare under tre timmar med endast korta tappter.
Mattis uppfödning känner många i Sverige till men även hans hundar härstammar från denna nu redan legendariska tik Loukos JcH Jaana. Matti är ju den ende som fött upp två svenska mästare, Nämligen Soitinkorven Vaino och Soitinkorven Ukko. Vaino blev stamtik i Blaikens kennel och Ukko, vilken Bertil Rose´n ägde, var verksam som täckhund främst i mellan- och Sydsverige.
Matti inledde sitt avelsarbete med tiken JcH Kreeta. Kreeta drev nästan alltid långa drev och ibland infann sig känslan av att hon inte kunde driva korta drev. Hennes drevsätt var mycket flytande och mycket snabbt. Det negativa man kunde säga om henne var att jaktlusten skulle ha kunnat vara bättre utan nattspår, men det är ju också så att de flesta hundar vänjs med att det finns nattspår intill husse eftersom när vi släpper en valp vill vi göra det där den fort finner harspår. Kreeta nedärvde just detta flytande drevsätt till sina avkommor. Matti Envall hade på ett och samma Svenska Mästerskap tre valpar efter JcH Kreeta. Nämligen vinnaren SotinkorvenVaino, tvåan Soitinkorven Ukko och om jag minns rätt sexan Soitinkorven Heli. Heli och Vaino var kullsyskon. På Kilpa, motsvarigheten till SM, har Matti haft tre egna uppfödningar. Kreetas mor var Erkki Loukos Dumpa med skl etta på prov men inte JcH. Dumpa kom från den framgångsrika kombinationen Hölynpöly-Jaana om vilken jag skrivit tidigare. Kreetas far var JoUcH Viki, ägare Erkki Routi. Erkki. L. brukar säga att kombinationen med Viki gav jaktlusten ett lyft i släkten. Vikis far var den framgångsrika avelshunden och jakthunden Drevkung JcH Jack SF13107/64.
Matti Envall är den av dessa tre som själv tävlat minst. Han har fött upp med säkerhet 20 JcH kan vara någon fler, kanske 23, har svårt att få grepp om de hundar vilka sålts till Norge: Det kommer aldrig mer att finnas en så framstående avelstik på kennel Soitinkorven som just denna JcH Kreeta. Hon har 29 registrerade avkommor vilka presterat följande:
Pristagare på prov 16 st=55%
Etta öppenklass 14st=48 %
Etta skl 10st=34 %
Nått JcH 8st=28 %
Tre uppfödda hundar på Kilpa.
Tre deltagare på samma SM.
Två svenska mästare.
Denna Kreeta började driva vid tre månaders ålder och drev då 3 min. När hon var 5 månader drev hon hare inkl tappter 4 timmar. Hennes skall var flertonigt. Ägde själv en hanhund undan denna tik. När han var 1,5 år gammal tänkte jag starta honom på jaktprov. Jag for ut i skogen för ett sista släpp före anmälan. Han såg haren i upptaget men skriket ville aldrig tystna så jag rusade fram till honom. Jag fann då att en torr grankvist gått in genom den öppna munnen rakt in i halsen. Kvisten satt fast och jag fick dra ut den i skogen under hundens skrik. Ännu ett år efter denna händelse uppstod svullnader på halsen och ur dessa kom var och rester från kvisten.
Sedan dess drev han haren i stort sett tyst varför jag var tvungen att avliva honom. Far till honom var Jyry.
Den mest berömda kullen Kreeta hade var med JoUcH Joko. Från den kombinationen kom 7 valpar. JcH blev Soitinkorven Humppa, Soitinkorven Uula och Soitinkorven Rita. Dessutom Soitinkorven Pekku vilken var två ggr på prov. Som ettåring en etta på snö på 97p och som treåring en etta på barmark på hela 87, 33p. Sedan blev tyvärr Pekku skadad av ettdera ett illdåd eller en bilskada. Endast Pekku vet vad som inträffade. Efter den olyckan drev han på tre ben, eller tre och ett halvt. Pekkus drev var mycket flytande och njutbart. Alla i denna kull startade tidigt och drev utmärkt. Matti har också vunnit uppfödartävlingen. Och skrivit en tjock bok på 650 sidor, rikt illustrerad, om den Finska stövaren. Läsvärd bok för alla stövarmänniskor väl värd att översätta eftersom den tar upp allmängiltiga saker inte enbart specifika för den finska stövaren.
Matti Envalls andra ungtik Länsi-Torppa Leimu e JoUcH Hautakorvin Julli u JcH Länsi-Torppa Syke under ett fartfyllt men tomt sök. Fann inga spår på hela dagen. Snöat rikligt natten före. Bilden tagen under mitt besök i Jurva hösten 2006.
Berömda avelskombinationer inom släkten:
JcH Jaana- JcH Drevkung Hölynpöly
JcH Heta- JcH Jaanantuure
JcH
Kreeta- JoUcH Joko
JcH Vipulan Helena- JcH Hapatus
JcH Tiilu-JoUcH Jaska
Den senaste i raden kan nämnas de nu fyraåriga från kombinationen JcH Vipulan Hanna-Leena - JoUcH Muurivuoren Rietu. 5 valpar registrerades och alla fem har drivit ettan på prov.
Det finns många andra framstående kullar inom Jaanasläkten men eftersom dessa tre tillsammans fött upp 100 CH måste jag begränsa skriften till dessa tre. Den som vill forska vidare kan med fördel ta del av Risto Mieltös uppfödning och finna att även han fött upp en SM vinnare.
En av rasens absoluta toppar inom ”uppfödarligan” är nog Pentti Seppälä med Konikangen kennel. Denne Pentti Seppälä som dog mitt under det att solen stod som högst på ”uppfödarhimmlen” är vi många som saknar och hade önskat få ha honom kvar. Pentti hade mycket att uträtta när lyset släcktes.
Under dessa år som jag haft förmånen att känna dessa karlar har vänskapen vuxit sig fastare och fastare. Jag minns 1980 då min tik Mira var tio år att jag saknade en unghund. Terttu, min fru, ringde Erkki.L och sa att nu börjar Åke vara utan hund. Hon ville veta om han planerade någon parning. Erkki svarade henne att han har tre unghundar i hundgården och att det är bara att komma hit och välja vilken han önskar. Samtliga unghundar var 1-2 år gamla och hade börjat driva. Jag valde en hanhund som hette Torsti eftersom jag varit förtjust i honom sedan han var 8 veckor. Alla tre utvecklades till JcH.
En annan gång valde jag en valp hos Matti Envall. Jag sa när jag valde att: ”behåll den där tiken ifall denna hanhundsvalp inget blir för då tar jag tiken” Matti behöll henne tills dess att hon var 1,5 år gammal och hon utvecklades till JcH Soitinkorven Kallma, farmor till min hanhund JoUcH Korpijärvi Emil. Mitten på 90-talet blev mina unghundar eftersatta på grund av sjukdom. Matti Envall var hos mig med sin fru Marianne och vi jagade med mina unghundar. Han sa då att han tyckte att: ”Åke, du behöver något bättre, jag har tre tikar och du kan ta en av dessa, Soitinkorven Pouta.” Hon är ingen topphund men en bra jakt hund.” Hon var efter Vipulan Valtsu och speciellt på snö drev hon ofta ettor vilket också skedde på barmark, men inte lika ofta. Tyvärr var hon omöjlig att fånga utan mycket stor list varför det var omöjligt att starta henne på prov men allt detta var jag medveten om. Mellan oss har alltid ärligheten stått i centrum. Allt detta har varit groddmånen till en fast vänskap, inte bara oss emellan men även familjevis. Sedan 1980 har vi haft årliga jaktutbyten vilket satt press på att hålla hundar av en jaktbar klass och lite till.
Jag har också haft förmånen att höra de bästa hundarna inom släkten och tagit del av uppfödarnas synpunkter och arbetssätt. Visst finns det saker som gått fel i någon kombination men det har inte gömts under någon matta utan öppet redovisats, andra till lärdom och varning.
Du som nu orkat läsa till slutet och har en hund som härstammar från dessa hundar vill jag uppmana att vara aktsam om den skatt du besitter. Den är framavlad med mycket stor möda och mycket forskande och analyserande. Det är ett fint och värdefullt arv du sitter på och som du har ett ansvar inför att föra det vidare till kommande generationers jägare. Jag är helt övertygad om att den som skriver den finska stövarens historia om 100 år kommer att ägna mycket tid åt JcH Jaanas släkt och de män som arbetade nära henne.
Jag känner stor tacksamhet till det som förde mig samman med Matti Envall och bröderna Louko och många andra uppfödare inom släkten som t.ex. Pentti Seppälä och Risto Mieltö.
Sangis 061125
Åke Sandström